Christmas is coming…

och jag gör allt för att förtränga fakta. En trevlig jullunch på högskolan gör det dock lite mer påtagligt. Det ÄR faktiskt jul snart. Ett riktigt drygt ATC-pass genomfördes som start på dagen (jag är verkligen ingen förmiddagstränare…), ganska nyttigt att vara med på pass ibland så man vet vad man utsätter sina deltagare för 🙂 Nu ska jag försöka ta mig i kragen och inhandla några julklappar. Men den riktiga julklappen är redan inhandlad. För att ta hand om själen och kroppen behövs vila.. så julklappen ser ut så här:

Duna Golf – Maspalomas

Glöm inte att gilla min facebooksida där händelser och annan information uppdateras varje dag!!

Här är den:

Träna med Mig

Annonser

Adventskalendertider, PT-klienter och andra funderingar…

Barnen studsar upp på morgonen för att öppna luckorna, den stora i sin Champions Leage-kalender och den lilla i sin brandmansplaymobil-kalender. Idag fick storgrabben en dubblett och lyckan var väl inte riktigt lika total som när han fick sin Balotelli-limited edition igår. Jag sa, ju fler kort du har desto större chans att du får dubbletter, vet du! Och ja, det är lugnt, sa han. Han kan ju alltid byta till sig något han inte har men vill ha. Just det, säger jag. Jag däremot fick ingen pryl, jag fick i uppdrag att göra 200 armhävningar och 30 tricepsarmhävningar. Halvvägs där och klockan är snart 11. Jag har också i uppdrag att gå 13000 steg. Det sa min Jawbone UP24 åt mig. 10600 avklarade och klockan är, som sagt, inte ens 11. Känns som att utmaningarna är under kontroll idag. Jag har, som alla andra, gått på årets julklapp och köpt en till mig själv. En Jawbone UP24. Diskret, som ett gummiarmband sitter den där och räknar ut en massa saker, mina steg, min förbränning men framför allt (och kanske största anledningen till att jag köpte den) min sömn. Ganska intressant att se hur man sover (eller inte) under en natt. Kul pryl.

Mina härliga PT-klienter jobbar på med outtröttlig energi och sätter mål efter mål helt efter min planering. Jag är ödmjuk inför resultaten de gör i den takt som vi tänkt. Tålamod. Någon springer fortare än förr, någon går ner i vikt och någon bygger muskler. Någon mår bättre än nånsin, någon har en helt ny hållning och inte ont i kroppen längre. Allt efter plan. De lägger ner den tid det krävs och gillar resultaten och att må bra. Må bra. Jag menar, det krävs ju lite av en att låta sig må bra. Men är det inte lite det som är tjusningen? Man sätter ett mål, må vara stort eller litet, och ser till att man når dit. Det ger tillfredställelse och välmående. Men det verkar vara svårt att ha tålamod och styrka att försöka, quickfix är den enda vägen. Dieter och snabba resultat är det enda viktiga. Resultat som kommit till på detta sätt sällan är hållbara. Det verkar som att operationer är en ny ”diet”, att ”bara operera sig lite” när man överätit i hela sitt liv. Det kan ju vara jobbigt (och farligt – man kan ju misslyckas) att ens försöka på egen hand. Att på egen hand försöka må bra. Och det är det här jag opponerar mig emot. Att man inte ens på endel ställen behöver försöka själv med hjälp av duktiga proffs som kan detta med viktnedgång och hur man mår bra. På riktigt. Inga jäkla dieter hit och dit. Utan på riktigt lägga om livsstil och må bra. Ge mig gärna kunskap om detta fenomen som dessa operationer är, för som jag ser det är det helt åt helvete. Men vad vet jag, jag ser det kanske fel.